Då Söderåsen i jämförelse med omgivande landskap ändå hy ser ett stort antal vegetations- typer blir också fågelfaunan varierande. Platåns fattiga hedbokskogar har också ett ganska artfattigt fågelliv. Men inte desto mindre värt att uppleva. Vårens bud- bärare här är grönsångaren som låter sin spröda dallrande silver- stämma ljuda i den nyss utslagna bokskogen.Fågellivet i övrigt bjuder knap- past på några överraskningar. Nämnas kan dock arter som nötkråka, mindre hackspett, duvhök, brun kärrhök, natt- skärra, mindre flugsnappare och stenknäck, vilka tidvis är gan- ska säkra häckfåglar på åsen.

Den som vill få en totalupple- velse av fågelsång rekommen- deras att vandra längs Halla- bäcken under tidig morgon eller sen kväll i övergången mellan vår och försommar.Ett annat alterantiv kan vara att göra ett kvällsbesök vid någon av åsens myrar. Bjarne Hols skrev en gång:
”Vilken underbar kväll. Inga jetplan i skyn och från lands- vägen hörs intet. Koltraastarna har gjort uppehåll i sin ibland lite tjatiga koncert. Om deras tystnad orsakas av sjungadet från spången jag passerar vet jag ej, men tysta är de i alla fall. Det enda som skulle kunna störa den ljuva friden är en envis kvardröjande fluga som tvunget skall åka snålskjuts inuti mitt öra. Denna lilla stör ning glöms snabbt, då ett skarpt pispande ljud tränger sig på från luften. Där borta till höger, just över trädtopparna kommer något, och visst är det hon, hon med sin karakteris- tiska flygstil. Likt en jättehumla kommer hon rumlande, fast så här nära inpå och med hennes andra läte fullt hörbart gör hon skäl för sitt smeknamn – den flygande grisen. Hon inte bara gnisselvisslar, utan hon knorrgrymtar dess- utom. ”Hon” förresten, det känns naturligt att kalla morkullan för ”hon”, men det är faktiskt han som drar i skym- ningen och patrullerar sitt revir. Jag sätter mig ned på spången och smakar på en kopp ljummet kaffe. Det dröjer inte länge så kommer hon dragande på nytt och så fortsätter det. Ja, ja, jag skall gå nu säger jag kärvänligt till henne, packar säcken och lunkar sakta bort över heden, ned genom fägatan mot den ensamma bilen. Klockan är sent slagen, men kvällar som denna ska bara inte sovas bort.”