Orörd natur i större omfattning fanns i våra trakter några tusen år efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. Skogar på lerslätter och höjder av alm, ek, hassel, al, busk- och våtmarker med ett rikt djur- och växtliv.

Först in på sten- och bronsålder började människor nyttja landskapet. Oftast intill vattenvägar och sjöar. Med en ökad befolkning och redskap av järn kunde nya området tas i bruk. Tillväxten i byar och utmarker skapade glesare skogar och in på 1600-talet var det bara platån på Söderåsens nordvästra del som hade skog. Stor del av åsen intill slättbygden var avskogad och var hårt utnyttjad betesmark som alltmer övergick till ljunghed. Enstaka stora ekar och bokar i svårtillgängliga partier hade fått stå kvar. I detta landskap med odlingsrösen och betade ljunghedar anlades Dompäng – blivande Maglaremaa. Vi kan bara gissa djur- och växtlivet i trakten.

Högerklicka. Öppna i nytt fönster för detaljer.